som sten
Galleri Box, Göteborg
2022
Utställningen som sten bestod av verk som arbetats fram med utgångspunkt i ett nedlagt marmorbrott, material från rivningshus och en vilja att vara ett stenröse.
Titlar:
Sträv tunga
Sked till sked
som sten I
Det där är hästkalvens skulpturer
Grottan
Hällristning
som sten II
Hästkalven
Stödja gemensam skärningspunkt
Skulderblad som spadblad
Uppsamling
Foto: Hendrik Zeitler
Titlar:
Sträv tunga
Sked till sked
som sten I
Det där är hästkalvens skulpturer
Grottan
Hällristning
som sten II
Hästkalven
Stödja gemensam skärningspunkt
Skulderblad som spadblad
Uppsamling
Foto: Hendrik Zeitler
Markakt
Glanshammar marmorbrott, Örebro
2021
Markakt
Collaborative practice
Markakt är en avsats för gemensamt konstnärligt undersökande. En plats, ett material eller spår av en händelse blir utgångspunkt för dialog utifrån marken vi står på. Vad bär marken på för erfarenheter, vad vill vi den och vad vill den oss?
Markakt består av konstnärerna Jenny Käll och Sara Söderberg som båda arbetar i en platsspecifik och materialdriven praktik.
Markakt is a platform for collaborative artistic research. A site, a material or a trace of an event becomes the starting point for a dialogue around the ground beneath our feet. What are the ground’s experiences, what do want from it and what does it want from us?
Markakt is a duo between artists Jenny Käll and Sara Söderberg.
Pictured - Markakt : Brott, excursion no.1 to Glanshammars marmorbrott, August 2021
Foto: Sara Söderberg
Collaborative practice
Markakt är en avsats för gemensamt konstnärligt undersökande. En plats, ett material eller spår av en händelse blir utgångspunkt för dialog utifrån marken vi står på. Vad bär marken på för erfarenheter, vad vill vi den och vad vill den oss?
Markakt består av konstnärerna Jenny Käll och Sara Söderberg som båda arbetar i en platsspecifik och materialdriven praktik.
Markakt is a platform for collaborative artistic research. A site, a material or a trace of an event becomes the starting point for a dialogue around the ground beneath our feet. What are the ground’s experiences, what do want from it and what does it want from us?
Markakt is a duo between artists Jenny Käll and Sara Söderberg.
Pictured - Markakt : Brott, excursion no.1 to Glanshammars marmorbrott, August 2021
Foto: Sara Söderberg
Till Halvvägs under marken
Konstbunkern Gallery, Örebro
2021
Under hökens vingar kom
Rrök ovanför eld
Visare
Sked till sked, snörp och horn till horn
Vadderade revben
Sträv tunga
Minnesbild av brunn/souvenir
Samling med kaffe och rom
Där stannade vi till, i en sjö långt ifrån vattnet
Aguélimuseet, Sala
2020
Anteckningar 20.24.08 – 20.09.11
Det är långt till närmsta sjö.
Men Anders berättar att jag befinner mig på gammal sjöbotten.
Han berättar mycket annat också. Om nybyggare och att det inte kan brinna under en sten. Hus sommåste kunna andas och att Sverige har Europas största kartsamling.
I torpet finns inget vatten. Diska är komplicerat.
Vatten i omlopp.
Utanför ligger en hästhage. Ibland rör sig hästarna som hundar. Ägaren tycker jag ska skulptera dem.
Tar upp en snytbagge i handen, den spelar död. Men vill egentligen bara vara ifred. I skorstenen hittarjag en torkad fladdermus. Kanske flög vilse eller försökte hitta hem.
Så mycket vi inte vet. På radion pratar de om fysiska lagar, att matematik inte är precis. Det är bara en modell för oss att kunna tänka på det. Modellen har ofta brister och går inte att applicera påverkligheten, men den blir våra verkligheter. Jag blir irriterad över att universum inte bryr sig om dragningskraft så som jag gör.
Plockar blommor och känner mig som ett sommarbarn. Det pratas om invasiva arter.
Viktor som anlägger en våtmark och ett meandrande vattendrag återställer något som man en gång tänkte var bra, att dika ur, att sänka vattennivån. Men han gör det utan att veta om det faktiskt är rättsak att göra. Om ett antal år kanske någon återställer det han en gång gjorde. Bävrarna är också med påett hörn.
Vatten i omlopp.
På tomten bredvid torpet fälls nästan alla träd. För att skydda huset. Jag äter vattenmeloner.
Vatten i omlopp.
Många känner sig inflyttade fast de bott här så länge. Många har släktgårdar generationer tillbaka och syskonen bor nära. Alla verkar nöjda på sitt vis.
Vi pratar om renovering, underhåll. Det är mycket jobb och tycks aldrig ta slut. Alla pratar om det.
Tar bild på en traktor på granngården till Anna som jag ska besöka. En halvtimme senare ringer grannen Anna och undrar om hon vet vad det var för dam som tog en bild på gården. Om hon tyckerdet ser för stökigt ut kanske. Betraktar och betraktas.
Slår i huvudet i dörrkarmen för tusende gången. Känner mig längre än vanligt och tänker pålandhöjningen igen.
Och det tar ett tag innan jag får finess på diskandet.
Vatten i omlopp.
Foto: Robin Åhlgren
Det är långt till närmsta sjö.
Men Anders berättar att jag befinner mig på gammal sjöbotten.
Han berättar mycket annat också. Om nybyggare och att det inte kan brinna under en sten. Hus sommåste kunna andas och att Sverige har Europas största kartsamling.
I torpet finns inget vatten. Diska är komplicerat.
Vatten i omlopp.
Utanför ligger en hästhage. Ibland rör sig hästarna som hundar. Ägaren tycker jag ska skulptera dem.
Tar upp en snytbagge i handen, den spelar död. Men vill egentligen bara vara ifred. I skorstenen hittarjag en torkad fladdermus. Kanske flög vilse eller försökte hitta hem.
Så mycket vi inte vet. På radion pratar de om fysiska lagar, att matematik inte är precis. Det är bara en modell för oss att kunna tänka på det. Modellen har ofta brister och går inte att applicera påverkligheten, men den blir våra verkligheter. Jag blir irriterad över att universum inte bryr sig om dragningskraft så som jag gör.
Plockar blommor och känner mig som ett sommarbarn. Det pratas om invasiva arter.
Viktor som anlägger en våtmark och ett meandrande vattendrag återställer något som man en gång tänkte var bra, att dika ur, att sänka vattennivån. Men han gör det utan att veta om det faktiskt är rättsak att göra. Om ett antal år kanske någon återställer det han en gång gjorde. Bävrarna är också med påett hörn.
Vatten i omlopp.
På tomten bredvid torpet fälls nästan alla träd. För att skydda huset. Jag äter vattenmeloner.
Vatten i omlopp.
Många känner sig inflyttade fast de bott här så länge. Många har släktgårdar generationer tillbaka och syskonen bor nära. Alla verkar nöjda på sitt vis.
Vi pratar om renovering, underhåll. Det är mycket jobb och tycks aldrig ta slut. Alla pratar om det.
Tar bild på en traktor på granngården till Anna som jag ska besöka. En halvtimme senare ringer grannen Anna och undrar om hon vet vad det var för dam som tog en bild på gården. Om hon tyckerdet ser för stökigt ut kanske. Betraktar och betraktas.
Slår i huvudet i dörrkarmen för tusende gången. Känner mig längre än vanligt och tänker pålandhöjningen igen.
Och det tar ett tag innan jag får finess på diskandet.
Vatten i omlopp.
Foto: Robin Åhlgren
Omvandling pågår
Malmberget
2020
Vi
bor i en oanvänd skola mitt emot LKAB. Den kommer inte användas som skola igen.
De som var här före oss har lämnat spår. Byggt en modell över Malmberget men
lämnat spår av annat.
Snus ligger i vasken. I ett skåp står en oöppnad mjölk.
Kanske tänkt att det ändå kommer att försvinna med tiden.
Vi städar. Sköter om och bonar till.
Omvandling pågår.
Var är gropen. Jag vill komma nära, se den, förstå den. Var jag går stöter jag på stängsel. Vi måste komma upp på en höjd och få överblick.
Vi får lov till att gå upp i den gamla laven.
Nu ser vi den.
Var det kanske snarare marken än gropen jag ville träffa.
Eller Frida på LKAB.
Jag vill ner igen.
Träffar blommorna.
Omvandling pågår.
Vi får nyckeln till ingången genom stängslet för att förvara material.
Obehöriga äga ej tillträde.
Är vi behöriga.
Vi tittar på timmerbalkar som sparats från ett hus som nu rivits. Timret är tungt och bökigt men känns ändå litet i jämförelse med allt runtomkring. Vi går längre in ändå fast vi inte vet om vi får.
Eller det får vi nog inte.
Bland tomter där det för en kort tid sedan har varit kvarter. Med hus, postlådor, söndagstidningen, grannar, gräsklippare och rabarber.
Bara rabarberna är kvar.
Ljud av moped genom kvällsluften.
Där det är tyst hörs alla.
Där det är stilla märks varje rörelse.
Det dova mullret från ett efterskalv. Utanför staketet sitter några barn och reagerar inte. Hur är det att växa upp med närvaron av en underjord som bryts bort.
Mopeden vänder.
Nu går vi hem, sa vi.
Omvandling pågår.
Ska vi köpa skruv? Det finns nog här. Tar ner några hyllor.
Omvandling pågår.
Jag behöver plåt. Det finns diskbänkar i hemkunskapsalen.
Omvandling pågår.
Allt runt omkring är tillfälligt. Går att använda, bruka, förbruka. Jag tittar ut på skogen och upp mot gruvlaven.
Omvandling pågår.
På kvällarna täljer vi smörknivar och träslevar. Det känns viktigt och vi utför uppgiften med iver och förälskar oss först i grenarna vi börjar tälja i och sen i föremålen. Något att spara. En lång tid framöver.
Omvandling pågår.
Ja ni bor här i skolan. Det kan man göra. Ni har myggnät ser jag. Det är bra. Svedan måste ändå vara värst. Men det är ingen fara att de kommer in för de vill bara ut igen.
Jag brukar gå först så långt jag kan komma åt det hållet, sen vänder jag och går så långt jag kan komma åt andra hållet. Snart ska jag flytta, i 26 år har jag bott i samma bostadsrätt. Hur det känns.
Det är ju alltid jobbigt att packa.
Omandning pågår.
Snus ligger i vasken. I ett skåp står en oöppnad mjölk.
Kanske tänkt att det ändå kommer att försvinna med tiden.
Vi städar. Sköter om och bonar till.
Omvandling pågår.
Var är gropen. Jag vill komma nära, se den, förstå den. Var jag går stöter jag på stängsel. Vi måste komma upp på en höjd och få överblick.
Vi får lov till att gå upp i den gamla laven.
Nu ser vi den.
Var det kanske snarare marken än gropen jag ville träffa.
Eller Frida på LKAB.
Jag vill ner igen.
Träffar blommorna.
Omvandling pågår.
Vi får nyckeln till ingången genom stängslet för att förvara material.
Obehöriga äga ej tillträde.
Är vi behöriga.
Vi tittar på timmerbalkar som sparats från ett hus som nu rivits. Timret är tungt och bökigt men känns ändå litet i jämförelse med allt runtomkring. Vi går längre in ändå fast vi inte vet om vi får.
Eller det får vi nog inte.
Bland tomter där det för en kort tid sedan har varit kvarter. Med hus, postlådor, söndagstidningen, grannar, gräsklippare och rabarber.
Bara rabarberna är kvar.
Ljud av moped genom kvällsluften.
Där det är tyst hörs alla.
Där det är stilla märks varje rörelse.
Det dova mullret från ett efterskalv. Utanför staketet sitter några barn och reagerar inte. Hur är det att växa upp med närvaron av en underjord som bryts bort.
Mopeden vänder.
Nu går vi hem, sa vi.
Omvandling pågår.
Ska vi köpa skruv? Det finns nog här. Tar ner några hyllor.
Omvandling pågår.
Jag behöver plåt. Det finns diskbänkar i hemkunskapsalen.
Omvandling pågår.
Allt runt omkring är tillfälligt. Går att använda, bruka, förbruka. Jag tittar ut på skogen och upp mot gruvlaven.
Omvandling pågår.
På kvällarna täljer vi smörknivar och träslevar. Det känns viktigt och vi utför uppgiften med iver och förälskar oss först i grenarna vi börjar tälja i och sen i föremålen. Något att spara. En lång tid framöver.
Omvandling pågår.
Ja ni bor här i skolan. Det kan man göra. Ni har myggnät ser jag. Det är bra. Svedan måste ändå vara värst. Men det är ingen fara att de kommer in för de vill bara ut igen.
Jag brukar gå först så långt jag kan komma åt det hållet, sen vänder jag och går så långt jag kan komma åt andra hållet. Snart ska jag flytta, i 26 år har jag bott i samma bostadsrätt. Hur det känns.
Det är ju alltid jobbigt att packa.
Omandning pågår.